Vissa dagar, framför allt dagar när jag inte har något att göra, men samtidigt massor, så börjar jag tänka på allt och inget. Allt från vad tusan jag ska göra i framtiden till, nästa veckas tävling och skolarbeten. Min kropp vill springa ett maraton, min hjärna vill räkna ut en mattebok samtidigt som båda bara vill gå och lägga sig i en mörk vrå och göra ingenting.

En sådan dag var det igår. Så det gick alltså inte så bra med plugget och jag har massor att göra nu. Men under de där dagarna så skulle jag behöva någon som kunde pusha mig till att börja, till att få något gjort. För jag kan bara sätta mig med musik i öronen, sån här fin musik med djup text, och tänka, kolla igenom en hel säsong på en serie eller bara sitta och stirra på det jag borde göra. Det funkar liksom inte.

Oftast så har jag svårt att sova de dagarna också. Tankarna bara snurrar och jag vet inte vart jag vill ta vägen. Jag vill göra allt och inget på samma gång. Innan gymnasiet var jag aldrig så här, hade aldrig såna här dagar. Då var jag liksom bara lat, men nu är det mer än så. Mina betyg är sämre än vard dem någonsin har varit och jag orkar inte göra något åt det.

Det här är inte jag! Jag ska vara den ambitiösa tjejen som aldrig slutar jobba förns hon har nått sina mål, hon som alltid fajtades för att vara bäst i allt, hon som satt uppe hela natten för att hon var tvungen att göra ett arbete perfekt, hon som hade MVG i ALLT. Vart är hon?